Handledning – finnväv

Lilian Hedström, Rosendal, Glommen, lär ut finnväv…

Jag har vävt mycket i mina dagar (sedan 15 års ålder) men tycker att finnväv är roligast. Till skillnad från vanlig vävning så använder man två bottnar – en i lin och en i ull. Genom att plocka upp- och ner trådar i de olika bottnarna så växer mönster fram. (Titta gärna på filmen “Finnväv 1″ för en introduktion).

Den här kursen är upplagd på tio träffar. Varje träff pågår i tre studietimmar. Jag förbereder alltid kurserna med att varpa en ullbotten och en linbotten till finnväven. Jag tar också med mig olikfärgade mörka ullflätor och ljus linfläta.

Träff 1:
Första träffen visar jag deltagarna olika typer av vävnader i finnväven. Här ser ni  en enkel bonad i mitten, som är vävd efter lämpliga mönster för nybörjare och t.h “Isaberg ur fågelperspektiv” som är en bonad med fri vävning. ”Gammeldagsremsan” (som visas på film 1) är också bra att visa, för det är en väggbonad med traditionella symboler. Nu föreslår jag också en del  litteratur i ämnet (se litteraturtips längst ner i denna text).

För många är vävningens terminologi svår att förstå och komma ihåg - därför visar jag mina kursdeltagare ett moment i taget och berättar vad de olika momenten och verktygen kallas. Orden upprepas sedan under varje träff  och förhoppningsvis lär sig deltagarna “väv-språket” men det är inget jag kräver. Har du svårt att hänga med i texten så gör gärna en sökning på Wikipedia (www.wikipedia.se) där vävtermer förklaras ganska bra.

Ullgarnen färgade jag år 1960Under första träffen ska deltagarna sätta upp väven i varsin vävstol.   Sedan får de välja en färg av ullgarnet. (Till höger ser du ullgarn som jag växt färgade år 1960…)

Deltagarna börjar med att jobba två och två och hjälps åt med att förskeda bottnarna. Förskeda är att fördela garnflätan i skeden så bonaden får den rätta bredden. Sedan drar de på varpflätan i vävstolen.

Träff 2:
Vi repeterar de olika momenten i förskedning och pådragning. Deltagarna fortsätter att jobba i par, tills alla har dragit på sin varp i vävstolen.
Träff 3:
Under tredje träffen solvar vi. Solva är att trä tråden i solvögat. Deltagarna hjälps åt, två och två. När ett par har solvat klart båda sina vävstolar, så är det dags för var och en att knyta fram varpen runt tygkäppen.

solvögat

Träff 4:
Nu börjar deltagarna att jobba individuellt. Varpen ska knytas fram runt tygkäppen och solvskaften i nickepinnarna. Sedan binder vi upp tramporna.

Träff 5:
Yippie!!! Nu börjar vi väva! Bottnarna (en i ull- och en i lin) ska vävas först. 5 cm är en lämplig längd att börja med. I film 2 kan du se hur bottnarna växer fram genom att jag trampar, skyttlar och använder slagbommen för att slå ner garnet till en vävnad. Detta måste deltagarna lära sig för att kunna väva. Varpen delar sig genom att man trampar ner en av de sex tramporna. Två trampor är för att dela isär bottnarna och två trampor är för den mörka ullbottnen och resterande två är för linbottnen.  Det behövs två skyttlar, en till ull- och en till lingarnet. Därefter får deltagarna börja plocka mönster. Se nedan (träff 6).

Träff 6 – 9:
Mönstret växer fram genom att trådarna plockas upp- och ner i bottnarna. Jag kan rekommendera att börja med enkla former, såsom kvadrater och diagonala streck. I film 3 visas hur jag plockar trådar upp- och ner, till en stjärna. Under de här träffarna fortsätter deltagarna att väva mönster fritt.

Träff 10:
Till träff tio har de flesta vävt en 40-50 cm lång bonad. Nu ska det finnas möjligheter att klippa ner väven, för de som vill avsluta. Annars är det vanligt att de flesta fortsätter väva i flera terminer. Själv har jag inte varit med om någon som har slutat efter tio gånger. Det finns ju så mycket att väva… och så många ritade mönster. Påföljande terminer lär sig deltagarna att väva efter ritade mönster; läsa av ett rutmönster och applicera det i väven.

Litteraturtips:
Väva finnväv av Annelie Machschefes, LTs förlag
Finnväv, av Ingrid Arlenborg – Ulla Feltzing, LTs förlag
Finnvävsboken, av Anita Josephson, FW förlaget

Foto: Lotta Callander
Text: Lotta Callander, efter Lilian Hedströms berättelse


Comments are closed.